madollan

Den "blåa skönheten"

Solen skiner, fåglarna kvittar och barnen leker och tjoar...
och så plötsligt kommer den, - glassbilen!!!
Sittandes på altanen hör jag hur grannbarnen ropar "mamma, mamma- glassbilen är här, vi måste köpa glass".
Jag ler för mig själv för jag minns precis själv hur det var när man var liten och man sprang ut barfota på gatan, helt fantastiskt lycklig - fram till den blåa skönheten, sedan stirrandes på den stora skylten med alla smarriga läckerheter. Vilken ska vi välja? Egentligen fanns bara två favoriter, - glassbåten och sandwitchen. Men smart som man var/ÄR valde man självklart den paketen som innerhöll flest glassar.

Överlycklig återvände man hemåt för att smaka och sedan komma överens om att hela familjen, främst brorsan och jag, - systerligt och broderligt skulle dela på alla glassarna.

Javisst!?!

Hur det sedan blev med det är en annan historia, men jag kan tala om som en liten parants att det inte var jag som tjuvåt!!!

Men självklart behöver man inte vara en liten flicka eller pojke, och springa barfota för att man skall bli lycklig av en glass.
Nej då.

Jag vet för jag blev nämligen lycklig idag, inte för att jag fick en glass, nej, utan för att jag såg en glassbil, och bakom den stod en "låång kö"  utav äldre (gamla) damer (tanter) iklädda fina sommar kjolar. Precis så förväntansfulla som små barn. Förmodligen va "mötet" inskrivet i almanackan (för minnets skull) sedan länge och precis lika efterlängtat som för en liten kid var glasspåsen snart i deras ägo!:)
Så söta och gulliga så jag blev helt lycklig.

Tänk att så lite, eller något så litet kan göra så mycket. Det är fantastiskt.

Carpe Diem

I hörlurarna - Miss Li - Oh boy