madollan

Efter fyra års träning står hon där o ska ta sig till final, eller hon är inte alls där för hon är utanför poolområdet o försöker få ihop sin baddräkt. Blixtlåset ha gått sönder, fyra man står o hjälper henne i förtvivlan om att hinna ut till banan innan starten går. hon hinner, men hon kan knappt böja sig ner och inta riktig startpossition pga risken av att dräkten ska spricka igen. Hon är stressad och trött. Hon kommer sexa, och är därmed utslagen, ingen final.
Hur kul är det? Det är ju något som bara inte får hända. Det är OS vi pratar om, men precis, i Olympiska spel kan allt hända, allt och lite till. Tänkt tex om jag skulle springa final på 100 meter häck, det finns ju bara inte. Fast det vore fan coolt. Tänker på när jag blev inringd av kalmar friidrottsförening och fick följ med till DM i Växjö och springa 60 meter häck, mitt livs första häcklopp och jag kom tvåa. Mot tjejer som tävlat o tränat i flera år. Härlig känsla vill jag lova. För när jag först värmde upp visste jag inte ens vilket ben jag skulle springa över häcken med först... :)


nu ska jag ladda med spaghetti och köttfärssås och köra some house, sen ska vi fan vinna idag, det finns inget annat.
O liza, vi får hoppas vår laguppställning håller, en chansning helt enkelt.

/madollan